jaa
haha vilket sammanträffande att Evelina kommenterade här precis två dagar innan jag kollar in för första gången på lääänge, bara för att ändra design till min egen blogg, ska kopiera över den sen när den är klar, vilket den inte allls är nu. Blev förvånad att jag ens kom ihåg lösenordet, efter att ha tänkt en stund.
Men, Evelina, även om jag är skitglad att du vill läsa så kommer jag typ göra dig besviken........................jag har gått vidare. Där kom det. Jag är fortfarande fruktansvärt fail men mr P är helt ute ur mitt liv....SKULLE JAG PRECIS SKRIVA MEN! MEN, MEN, MEN! Kom på nu att jag drömde om hans kompis mr D inatt! Sammanträffande igen doock! För jag har verkligen lagt dem bakom mig.
Det var en dag i februari i år tror jag, som jag bestämde mig. Jag ville inte längre vara fail som var kär i P. Det var ju så alla såg mig. Det var så skämten och jargongen alltid gick. Fail som är besatt av P. Han hann ju komma upp i närmast idoldyrkan och mitt beteende var helt sjukligt. Han blev mitt intresse och min livsstil, utan att vi ens hade setts och pratat med varandra på månader, år. Jag insåg också att det nog inte var den riktiga P jag ville ha, utan någon sorts fantasibild av den perfekta killen som min hjärna hade skapat.
Men jag var tvungen att få någon form av avslut kände jag. Så jag ringde till P! Sjukt egentligen. Vem gör sånt liksom? Meen jag är ju fail likssom. Så jag ringde och var sjuukt nervös och hade skrivit ner ett manus på en lapp. Jag kommer som tur är inte riktigt ihåg vad jag sa men jag berättade väl typ om mina små känslor och frågade lite om han hade drivit med mig och om han isåfall gjort det hela tiden eller om det varit seriöst någon gång. Han svarade att han inte visste, att det väl säkert varit lite seriöst i början men att det var så länge sen nu och så vidare. Såklart! Ett helt normalt svar.
Och det var rättså skönt. Efter det raderade jag honom. Verkligen raderade. Och det var skönt! Jag slängde ALLT jag hade som hade med honom att göra, alla gamla sparade anteckningar, papper, saker med hans namn och som hade med honom att göra, jag tog bort alla bilder på honom på datorn och alla msnkonversationer och allt som han skickat, all musik och allt annat. Jag blockade på msn och tog bort från facebook. Bort bort bort. Och sen såg jag till att aldrig prata om honom igen med mina vänner så så småningom dog det med ut.
Och nu är han helt överkommen. Okej att jag ibland tänker att jag kanske stöter på honom på stan och någon gång då och då kan jag söka på honom på facebook, typ bara för att se om han finns kvar. Men om man jämför med hur det var tidigare så är det ju typ som en helt ny livsstil, hehe..
Ja, så var det med P. Inga andra nya killar på G. Jag har andra problem nu.. Men singel är jag ju och kommer nog fortsätta va ett tag, jag är ju ändå faaaiiillll.
Men, Evelina, även om jag är skitglad att du vill läsa så kommer jag typ göra dig besviken........................jag har gått vidare. Där kom det. Jag är fortfarande fruktansvärt fail men mr P är helt ute ur mitt liv....SKULLE JAG PRECIS SKRIVA MEN! MEN, MEN, MEN! Kom på nu att jag drömde om hans kompis mr D inatt! Sammanträffande igen doock! För jag har verkligen lagt dem bakom mig.
Det var en dag i februari i år tror jag, som jag bestämde mig. Jag ville inte längre vara fail som var kär i P. Det var ju så alla såg mig. Det var så skämten och jargongen alltid gick. Fail som är besatt av P. Han hann ju komma upp i närmast idoldyrkan och mitt beteende var helt sjukligt. Han blev mitt intresse och min livsstil, utan att vi ens hade setts och pratat med varandra på månader, år. Jag insåg också att det nog inte var den riktiga P jag ville ha, utan någon sorts fantasibild av den perfekta killen som min hjärna hade skapat.
Men jag var tvungen att få någon form av avslut kände jag. Så jag ringde till P! Sjukt egentligen. Vem gör sånt liksom? Meen jag är ju fail likssom. Så jag ringde och var sjuukt nervös och hade skrivit ner ett manus på en lapp. Jag kommer som tur är inte riktigt ihåg vad jag sa men jag berättade väl typ om mina små känslor och frågade lite om han hade drivit med mig och om han isåfall gjort det hela tiden eller om det varit seriöst någon gång. Han svarade att han inte visste, att det väl säkert varit lite seriöst i början men att det var så länge sen nu och så vidare. Såklart! Ett helt normalt svar.
Och det var rättså skönt. Efter det raderade jag honom. Verkligen raderade. Och det var skönt! Jag slängde ALLT jag hade som hade med honom att göra, alla gamla sparade anteckningar, papper, saker med hans namn och som hade med honom att göra, jag tog bort alla bilder på honom på datorn och alla msnkonversationer och allt som han skickat, all musik och allt annat. Jag blockade på msn och tog bort från facebook. Bort bort bort. Och sen såg jag till att aldrig prata om honom igen med mina vänner så så småningom dog det med ut.
Och nu är han helt överkommen. Okej att jag ibland tänker att jag kanske stöter på honom på stan och någon gång då och då kan jag söka på honom på facebook, typ bara för att se om han finns kvar. Men om man jämför med hur det var tidigare så är det ju typ som en helt ny livsstil, hehe..
Ja, så var det med P. Inga andra nya killar på G. Jag har andra problem nu.. Men singel är jag ju och kommer nog fortsätta va ett tag, jag är ju ändå faaaiiillll.
