failnini

Jag har ännu en sak på lager i mitt patetiska liv som jag vill dela med mig av.

Jag vet inte vad jag ska säga.. jag har/hade en kille på G. Första gången jag var hemma hos honom var helt okej, men jag kände ingen attraktion (eller vad man säger) över huvud taget. Vilket gav mig en liten självförtroende kick.

Men sedan märkte jag hur sur jag blev om han inte började att skriva på msn, eller om han bara gick utan att säga hej då. Så då kom jag på att jag nog egentligen tyckte om honom. Jag har träffat honom 3 gånger. Första gången var hans intiativ, andra gången var mitt intiativ, tredje gånger blev han mer eller mindre tvingad till att träffa mig. Det var harit veckor emellan gångerna vi träffats. Sist var en månad sedan. Jag har verkligen försökt allt men han verkar vara väldigt väldigt velig.

Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle vilja ha en kille som honom, då han är väldigt ful, töntig, med dålig hållning och är ganska elak mot mig. Vilken normal tjej som helst hade slutat att bry sig för länge sen. Jag skulle inte kunna bry mig mera än vad jag gör nu. Jag börjar att bli smått besatt av honom också. Och de gångerna som jag är lyckligast är när han skriver till mig på msn. Jag lever ju igenom msn. Jag hade inte haft några kompisar utan msn.

Ja just det, han går i samma klass som killen mitt liv kretsar runt och de är ganska bra kompisar.
Kan detta ha någonting med saken att göra?

Det måste vara det mest patetiska någonsin.
Jag låtsas att jag inte bryr mig alls, egentligen är det nog en av anledningarna till varför jag tycker om den här killen. Vi kallar honom Praoeleven.