Besatt är det minsta man man säga
Hela jag är pinsam, det är hela grejen med mig.
Det finns är person som jag skulle kunna säga att mitt liv kretsar kring. Det är så fruktansvärt pinsamt men jag har slösat bort så mycket tid på honom. Jag har träffat personen 2 gånger i mitt liv och han har varken varit snäll eller snygg för den delen, detta är inte logiskt någonstans.
Det är som om att jag inte ens riktigt vill glömma bort honom och släppa hela grejen. Jag vill fortfarande tro att det finns en liten chans, men det finns verkligen ingen chans! Jag har ingen som helst anledning till att hålla fast vid honom, men det är inte som om att jag gråter över det, jag är mera besviken på mig själv att jag är så patetisk. Jag har lyft upp honom på en pedistal i mitt huvud och gjort en illusion av honom som är 10x coolare och snyggare än vad han egentligen är.
Jag skulle aldrig någonsin vilja påstå att jag varit kär i honom, då jag verkligen inte känner honom. Jag har varit kär på riktigt (vill jag tro), två gånger i mitt liv, men jag har inte blivit så besatt i någon av de två som jag är nu. Det hemska är att jag vet inte hur det blir.. kommer han alltid att finnas i mitt huvud som någon slags drömkille som jag aldrig kommer att bli värd?
Den här bloggen kommer väl inte att göra det bättre, jag kommer bara att se upp på honom ännu mera än vad jag redan gör. Och jaa.. jag fattar inte varför jag inte ens sagt vad han heter, för jag menar det spelar väl ingen roll eftersom bloggen är hemlig.. fast nej jag vill inte skriva det.. så vi kan kalla honom offer-olof
Men do not worry.. jag har massa annat patetiskt crap att dela med mig av :)
Det finns är person som jag skulle kunna säga att mitt liv kretsar kring. Det är så fruktansvärt pinsamt men jag har slösat bort så mycket tid på honom. Jag har träffat personen 2 gånger i mitt liv och han har varken varit snäll eller snygg för den delen, detta är inte logiskt någonstans.
Det är som om att jag inte ens riktigt vill glömma bort honom och släppa hela grejen. Jag vill fortfarande tro att det finns en liten chans, men det finns verkligen ingen chans! Jag har ingen som helst anledning till att hålla fast vid honom, men det är inte som om att jag gråter över det, jag är mera besviken på mig själv att jag är så patetisk. Jag har lyft upp honom på en pedistal i mitt huvud och gjort en illusion av honom som är 10x coolare och snyggare än vad han egentligen är.
Jag skulle aldrig någonsin vilja påstå att jag varit kär i honom, då jag verkligen inte känner honom. Jag har varit kär på riktigt (vill jag tro), två gånger i mitt liv, men jag har inte blivit så besatt i någon av de två som jag är nu. Det hemska är att jag vet inte hur det blir.. kommer han alltid att finnas i mitt huvud som någon slags drömkille som jag aldrig kommer att bli värd?
Den här bloggen kommer väl inte att göra det bättre, jag kommer bara att se upp på honom ännu mera än vad jag redan gör. Och jaa.. jag fattar inte varför jag inte ens sagt vad han heter, för jag menar det spelar väl ingen roll eftersom bloggen är hemlig.. fast nej jag vill inte skriva det.. så vi kan kalla honom offer-olof
Men do not worry.. jag har massa annat patetiskt crap att dela med mig av :)
Kommentarer
Trackback
