failnini

Okej den här killen som jag har/hade på G är någon slags never-ending grej. Först är han trevlig och söt och vill träffas, sedan så blir han raka motsattsen och alla förväntingar försvinner. Det har hållit på så i ett tag nu, jag skulle gissa på 5 gånger kanske. Varför lär jag mig inte? Han är knappast värd allt jobbigt som jag har lidit mig igenom. Det känns helt ärligt som om att jag slösat bort massa tid på honom. Det hade kanske känts lite bättre om jag känt att jag fått något av det.. men det har jag nog faktiskt inte. Han har bara gjort att jag tvivlar lite mera på mig själv.

Ändå så har jag inte riktigt gett upp än (?) Egentligen så borde jag nog det, typ nu. För det är ju faktiskt han som förlorar något! Vill jag gärna tro, men det är bara jag som blir upprörd.

Nu ska jag försöka dissa, dissa, dissa så att han vill ha mig, mig, mig!
Så sjukt patetiskt av mig att jag faktiskt tror på allting som han säger.

Jag menar hur sugen blir man av att läsa något sånt här: "Jag måste även införskaffa lite råhypnol och ett motellrum och jag behöver nog inte säga varför." Jag måste lägga ner allting nu och återgå till mitt vanliga liv.