jaa
Men, Evelina, även om jag är skitglad att du vill läsa så kommer jag typ göra dig besviken........................jag har gått vidare. Där kom det. Jag är fortfarande fruktansvärt fail men mr P är helt ute ur mitt liv....SKULLE JAG PRECIS SKRIVA MEN! MEN, MEN, MEN! Kom på nu att jag drömde om hans kompis mr D inatt! Sammanträffande igen doock! För jag har verkligen lagt dem bakom mig.
Det var en dag i februari i år tror jag, som jag bestämde mig. Jag ville inte längre vara fail som var kär i P. Det var ju så alla såg mig. Det var så skämten och jargongen alltid gick. Fail som är besatt av P. Han hann ju komma upp i närmast idoldyrkan och mitt beteende var helt sjukligt. Han blev mitt intresse och min livsstil, utan att vi ens hade setts och pratat med varandra på månader, år. Jag insåg också att det nog inte var den riktiga P jag ville ha, utan någon sorts fantasibild av den perfekta killen som min hjärna hade skapat.
Men jag var tvungen att få någon form av avslut kände jag. Så jag ringde till P! Sjukt egentligen. Vem gör sånt liksom? Meen jag är ju fail likssom. Så jag ringde och var sjuukt nervös och hade skrivit ner ett manus på en lapp. Jag kommer som tur är inte riktigt ihåg vad jag sa men jag berättade väl typ om mina små känslor och frågade lite om han hade drivit med mig och om han isåfall gjort det hela tiden eller om det varit seriöst någon gång. Han svarade att han inte visste, att det väl säkert varit lite seriöst i början men att det var så länge sen nu och så vidare. Såklart! Ett helt normalt svar.
Och det var rättså skönt. Efter det raderade jag honom. Verkligen raderade. Och det var skönt! Jag slängde ALLT jag hade som hade med honom att göra, alla gamla sparade anteckningar, papper, saker med hans namn och som hade med honom att göra, jag tog bort alla bilder på honom på datorn och alla msnkonversationer och allt som han skickat, all musik och allt annat. Jag blockade på msn och tog bort från facebook. Bort bort bort. Och sen såg jag till att aldrig prata om honom igen med mina vänner så så småningom dog det med ut.
Och nu är han helt överkommen. Okej att jag ibland tänker att jag kanske stöter på honom på stan och någon gång då och då kan jag söka på honom på facebook, typ bara för att se om han finns kvar. Men om man jämför med hur det var tidigare så är det ju typ som en helt ny livsstil, hehe..
Ja, så var det med P. Inga andra nya killar på G. Jag har andra problem nu.. Men singel är jag ju och kommer nog fortsätta va ett tag, jag är ju ändå faaaiiillll.
Liten uppdatering på mitt spännande liv
Hej!
Nu var det ett tag sen det skrev någonting här, så jag tänkte bara försäkra alla om att jag fortfarande är lite fail.
För det första så är det nu 2009 och jag är hela 17 år och har inte haft sex, så nu har jag gått över medelåldern för att ha sex för första gången. Känns jättebra.
Nu kommer jag inte kunna sluta!
KÄRLEK/RELATIONER:
Din dag kommer att handla mer om kärlek än om någonting annat.
Hatar att läsa såna här horoskop på morgonen, bli glad, och sen läsa dem igen på kvällen och........allt..........är....................samma.........
Dagshoroskop - torsdag 11 september
Du får få bättre dagar i fråga om kärlek och sex. Antingen du längtar efter att träffa någon eller vill få en befintlig relation att bli precis så härlig den kan vara.
still going weak
Läste den här:
Tio bevis på att du är kär:
du känner dig avundsjuk när du ser personen med någon annan
du kan läsa sms från personen om och om igen
du känner dig ibland lite osäker när du är med honom/henne
bara av att höra hans/hennes namn ler du
du kan sakna personen, fast ni precis har träffats
du börjar lyssna på låtar som påminner om personen
när ni är med massa andra fokuserar du endast på den personen
du älskar att känna personens lukt
du ler för dig själv när du tänker på honom/henne
medan du läste detta, var det bara en person du tänkte på.
och det var ju liksom ingen tvekan. Sitter här med ett hjärta med ett P i på handen som min kompis målade imorse. Ni hör ju ;)
Fake it until you make it!
| successini 17 år |
| Förut hade vi en blogg där vi skrev om exakt allt patetiskt i våra liv. Om allt detdär som de flesta andra bloggarne inte nämner. Det var rätt skönt och funkade ett tag men en dag kände vi nog bara att nej! tänk om vi skulle göra tvärtom och bara skriva om det som inte är patetiskt i våra liv. Lite fake it until you make it liksom! För att må bättre själva. Så yes, här har ni den bloggen. |
www.successini.devote.se
Pinsamt!
Det mest normala - en rakhyvel, det behöver jag verkligen. Men jag tycker verkligen att det är pinsamt och har därför skjutit upp det. Och sedan så måste man ju köpa rakblad, ha ha ha ännu mera pinsamt! Typ: Nu ska jag gå hem och raka mig! Jag måste också köpa Absolut torr på apoteket... jättepinsamt det också.. typ: hej jag svettas!
Jag har tack och lov kommit över det med att köpa underkläder, som jag tyckte var jättepinsamt förut. Nej men lite pinsamt är det väl fortfarande...
Sedan då... det värsta möjliga tänkbara...... tamponger. Det skulle jag aldrig i mitt liv våga köpa!! Jag skulle gråta.
Det måste väl finnas nåt namn på det här? Detta är väl en psykist störning eller nåt? Jag fasar för dagen som jag måste flytta hemifrån och typ köpa toapapper. Nej men jag vill komma över det, jag vet inte hur bara. Jag tror nästan att det skulle vara som en utmaning för mig.. Nej men apoteket.... fan... jag måste verkligen! :(
Nej men snälla berätta... hur gör man?
Kvällens sista
Så patetiskt jag vet inte.
Midsommar
Nu kommer det roligaste - Praoeleven fyllde år samma dag, så jag gjorde som jag lovat och skickade ett sms där jag skrev "Grattis! :)" som svar fick jag "Tack" det var det mest cp-skadade mest oacceptabla jag någonsin hört. Fast då visade jag det för alla och skrattade åt det så det var inte så farligt. Jag svarade på det med "Inte ens en smiley?" han tog ett tag på sig innan han svarade med "Sry 8-l min mobil dör nu. Vi kanske hörs på msn senare" då skrattade jag lite till.
Senare fick jag min kompis att ringa till honom från dolt nummer. Han svarade sedan så dog hans mobil, så han kanske talade sanning? Men nu skriver han inte till mig på msn, så jag ska nog ta och inte tänka på honom så mycket. Jag har faktiskt inte brytt mig på hela dagen.
Fast om han skriver så kommer jag att skrika av lycka och få en hjärtattack.
Nu går det ner igen!
Det blir väldigt mycket om killar känner jag..
Jag tänkte bara skriva att det går väldigt dåligt för mig just nu. Jag och praoeleven har "gjort slut" för sjunde gången nu. Och det är inte som att jag känner att jag inte kan leva utan honom, det känns bara lite surt att jag verkligen verkligen trodde att jag skulle ha haft sex vid det här laget, och att jag aldrig trodde att någon som praoeleven faktiskt inte skulle vilja ha mig.
Jag ska försöka att inte oroa mig i onödan, för det har blivit bra igen efter alla gånger vi "gjort slut". Fast hela grejen säger väl att det faktiskt inte kommer att bli någonting. Praoeleven är i särklass den mest komplicerade killen jag träffat (inte för att jag träffat överdrivet många!) jag skulle verkligen vilja veta hur han tänker och vad han vill.
Kan jag inte..
Saken är den att bara för att man får mera så betyder det inte att det känns bättre. Det känns väl bra i kanske två dagar sen så förväntar jag mig bara mer. Snart så kommer jag väl kräva att han ska bli kär i mig, när jag innan var nöjd om han bara tyckte att jag var snygg.
Och det är alla gammla bra saker som gör mest ont på ett sätt. När man tänker tillbaka på det och inser att det inte kan bli bättre än hur det var då. Och varför tog jag inte vara på den tiden då jag faktiskt sov över. Det är som om att jag alltid väntar på någonting bättre, och när det faktiskt kommer så märker jag det inte.
Sommarlov
Nej..
Para noi d
Alltså jag vågar ju ingenting. Jag hade ju lika gärna kunnat skriva ett sms till praoeleven, det är ingenting. För nu har han visat att han är intresserad. Jag är bara rädd att han ska bli som förut och att jag måste vara jättedissig för att han ska vilja ha mig. Nu måste jag nog lägga ner det innan allting rinner ut i sander för 200:de gången.
Det här måste vara den värsta dagen på länge, pga mig själv för att jag är så paranoid. Alltid så måste det vara någonting som är fel, kan jag inte bara bli nöjd och sova? Och jag lovar att nästa gång som jag träffar honom så kommer jag att vara ett nervvrak.
MSN messenger
Så fort som msn inte fungerar så blir mitt liv helt meningslöst. Jag har haft planer på att logga in på msn hur länge som helst (2 dagar) men det har inte kunnat genomföras. Tillexempel nu så funkar inte msn alls, och jag vet inte vad jag ska göra av mig.. sova?!
Nu har jag faktiskt inte pratat med praoeleven på 2 dagar, så det känns som om han kanske har glömt bort mig nu. Patetiskt va? Men jag är bara väldigt paranoid av naturen. Men jag blir så jävla sur när msn inte fungerar. Mitt sociala liv blir helt dött, jag vet inte hur jag ska få tag på någon. Tänk om msn inte funkar imorgon, i så fall dör jag.
Jag behöver ju också få tag på blogg-kompisen om vi skulle träna imorgon, och det är konstiga öppetider så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag blir som ett nervvrak utan msn. Snälla msn fungera innan jag får ett ryck.
Nykterist javisst
Pinsamt att jag gjorde rubriken till ett rimm!
